Åter till föregående sida?
Klicka i bilden ovan |
MYJ, Malmö
- Ystads Järnväg
Av Rolf
Sten |
|
Snabbfakta
MYJ (Facts about MYJ ) (2002-04-08) |
Malmö - Ystads Järnvägsaktiebolag
Den som hårdast arbetade för tillkomsten av MYJ var
greven på Börringekloster, Corfitz Beck-Friis (se vidstående
bild). 1866 hade han samlat in medel så att en undersökningar
kunde göras för en järnväg mellan Ystad och
Malmö inklusive en bibana till Trelleborg.
Vid ett sammanträde i Malmö 2 maj
1866 uppdrogs åt kaptenen i Väg- och Vattenbyggnadskåren,
N Fr Frykholm, att göra undersökningar och kostnadsförslag.
I september 1866 var Frykholm klar med sin
utredning. Detta föranledde att det, 26 september, hölls
ett nytt möte där en 14 personer stark kommitté
tillsattes. Frykholm presenterade presenterade sina förslag.
Det fanns två alternativ, båda avsåg en normalspårig
banan.
Förslag 1 kostnadsberäknades till
4 150 000 kronor. Överbyggnaden skulle göras kraftig
och rälsen skulle ha en vikt på 29 kg/m. Ingen rullande
materiel ingick eftersom förslaget förutsatte att SJ
skulle trafikera banan med sina lok och vagnar.
Förslag 2 kostnadsberäknades till
4 750 000 kronor. Överbyggnaden skulle göras lättare
och rälsen skulle ha en vikt på 24,5 kg/m. Enligt
det här förslaget skulle bolaget köpa egen rullande
materiel och man skulle genom avtal med SJ och Ystad - Eslövs
Järnväg, YEJ, använda sig av Malmö respektive
Ystads stationer.
891, 1067 eller 1435 mm ?
1 juli 1869 hölls ett nytt möte vid vilket en interimsstyrelse
tillsattes. Frykholm fick på nytt uppdrag att räkna
på ett kostnadsförslag utgående från att
banans överbyggnad skulle göras ännu lättare.
Det nya förslaget slutade på 3 950 000 kronor. Förslaget
innehöll kostnaden för fem stycken ånglok men
inga vagnar eftersom man räknade med att dessa skulle tillhandahållas
av SJ. Från SJ:s sida var intresset svalt varför man
fick räkna in kostnaden även för vagnar och därmed
ökade kostnaden till 4 390 000 kronor.
Ansökan om koncession och statsbidrag
lämnades in men sedan man fått besked om att man inte
skulle få statsbidrag minskade intresset.
Sommaren 1872 hölls några möten
i Anderslöv och beslöt man att undersöka vilka
kostnader det skulle bli om man byggde järnvägen smalspårig.
J M Ekströmer, kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren,
fick i uppdrag på att göra undersökningen. Hans
resultat blev att en smalspårig banan, 891 mm, med räls
som vägde 17 kg/m. skulle kosta 2 269 033 koronor för
linjen Malmö - Ystad och 732 335 koronor för en bibana
mellan Skabersjö och Trelleborg.
Inte
heller Ekströmers förslag gillades utan i början
av 1872 uppdrogs till E Sandell, löjtnant i Väg- och
vattenbyggnadskåren, att göra nya stakningar och kostnadsförslag
för en smalspårig bana med utgångspunkt från
egen station på den västra hamnsidan i Malmö
och vidare till Ystad där det också skulle vara en
egen station. .
2 november 1872, i Malmö, presenterade Sandell sitt förslag.
Det avsåg en bana med spårvidd 1067 mm och belagd
med räls vägande 17,2 kg/m. Kostnaden var beräknad
till 2 400 000 kronor inklusive rullande materiel.
Det här förslaget gillades och en ny interimsstyrelse,
12 personer stark, tillsattes.
3 december var det dags för ett nytt möte.
Man kunde konstatera att aktier nu hade tecknats till ett belopp
nära en miljon kronor. Förslag till bolagsordning godkändes
och man beslöt
att därmed bilda Malmö - Ystads Järnvägsaktiebolag.
Till styrelse valde man: Greve C Beck -Friis, ordförande,
greve Arvid Posse (se vidstående bild), friherre J Stjernblad,
greve O Thott, ryttmästare M Hallenborg, kabinettskammarherre
G von Geijer, konsul H Friis, godsägare P Kockum samt handlaren
W Luttropp.
Mötet beslöt att man skulle söka koncession för
banan Malmö - Ystad. Man beslöt även att söka
koncession för bibanan Börringe - Anderslöv, detta
vill säga om man fick fram tillräckligt med pengar.
Frågan om banans spårvidd hade genom åren varit
en stötesten. Mötet gav styrelsen fullmakt att bygga
banan bredspårig, 1435 mm, under förutsättning
att man kunde få fram pengar till den merkostnaden på
400 000 kronor. Den fortsatta debatten blev intensiv men resulterade
i ett beslut att banan skulle byggas smalspårig. Stjernblad
som hade argumenterat hårt för att banan skulle bli
bredspårig, begärde därmed utträde ur styrelsen.
Banan Byggs
31 december 1972 söktes koncession för en smalspårig
mana mellan Malmö och Ystad. I januari 1873 meddelade Stjernblad
att han garanterade 200 000 kronor om styrelsen ändrade
sitt beslut och i stället beslutade att banan skulle bli
bredspårig. Styrelsen gick med på detta och man begärde
ändring i koncessionsansökan. Koncession beviljades
4 februari 1873 och man kan väl säga att det är
Stjernblads envishet som gjorde att banan fick spårvidden
1435 mm.
Under ledning av E Sandell började banbygget
i början av april 1873. Över 1000 man arbetade med
anläggandet och vid slutet av året var nästa
hela banvallen terrasserad. 19 september 1874 var rälsen
utlagd på hela sträckan.
Vissa förbättringar gjordes under
byggnadstiden. Till exempel anlades fler stationer och hållplatser
an man hade kalkylerat från början. I Ystad anlades
ingen egen station eftersom man kom överens med Ystad -
Eslövs Järnväg, YEJ, om att gemensamt använda
stationen.
Allmän trafik
Man var angelägen att snabbt få inkomster från
järnvägen varför man begärde att få
öppna den för trafik trots att allt ännu inte
var justerat och färdigt.
16 december 1874 öppnades banan för allmän godstrafik.
Efter vissa kompletteringar fick man 21 december 1874 även
tillstånd att öppna för allmän persontrafik.
Kompletteringsarbetena på banan fortsatte
en lång tid efter det att banan hade öppnats för
trafik.
När man summerade den slutliga kostnaden
kunde man konstatera att den uppgick till 3 393 335 kronor. För
dessa pengar hade man fått en järnväg som hade
spårvidden 1435 mm och hade järnräls som vägde
22 kg/m. Banans huvudspår var 63 kilometer lång och
sidospårens längd uppgick till 8,5 kilometer. Minsta
kurvradie var 350 meter, största lutning 10 och den
största hastigheten var satt till 30 km/t.
Den rullande materielen bestod av 4 tanklok,
11 tvċaxliga personvagnar, 4 tvċaxliga postvagnar
samt 79 tvċaxliga godsvagnar.
Bilden visar hur ett tåg på MYJ kunde se ut i
år 1875. Loket är något av de 4 tanklok som
beställdes från Avonside Engine Co i England inför
banans öppnande för allmän trafik. Foto:
Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
Fordonsparkens utveckling under den
tid då MYJ var en privat järnväg.
Typ av fordon |
1874 |
1925 |
1940 |
Ånglok tanklok |
4 |
8 |
6 |
Ånglok tenderlok |
- |
4 |
1 |
Lokomotor |
- |
- |
- |
Motorvagnar |
- |
- |
1 |
Personvagnar, tvċaxliga |
11 |
23 |
18 |
Personvagnar, treaxliga |
- |
7 |
7 |
Personvagnar, boggi |
- |
4 |
7 |
Resgods och godsvagnar, tvċaxliga |
79 |
329 |
416 |
Postvagnar, hela eller kombinerade, tvċaxliga |
4 |
1 |
1 |
Postvagnar, hela eller kombinerade, boggi |
- |
- |
- |
Förbättringar
När MYJ öppnades för trafik 1874 inleddes ett
samarbete med Ystad - Eslövs
Järnväg, YEJ. Ett samarbete som bland annat innebar
att man hade en gemensam trafikchef. 1912 formaliserades samarbetet
ytterligare genom bildandet av trafikförvaltningen
Ystads Järnvägar, YJ. Även om samarbetet fördjupades
betraktades MYJ även i fortsättningen som ett eget
järnvägsbolag.
Den ökande mängden rullande materiel
ställde ökade krav på underhållet av lok
och vagnar. De äldsta underhållsverkstäderna
blev efterhand både trånga och otidsenliga. Tillsammans
med YEJ beslöt man att uppföra gemensamma nya moderna
underhållsverkstäder i Ystad. Verkstäderna uppfördes
under åren 1912-1913 och var avsedda att användas
för underhållet av rullande materiel ingående
i trafikförvaltningen Ystads Järnvägar.
Ett modernt persontåg på Malmö - Ystads Järnväg.
Loket är något av de lok av S-typ som inköptes
åren omkring 1915. Foto någon gång omkring
1925. Foto: Svenska Järnvägsföreningens
minnesskrift 1876-1926.
Under åren som följde fick man göra stora
investeringar i förbättringar och utökningar av
både bana och byggnader. Detta till stor del på att
banan hade vid anläggandet "snålbyggts".
Husbyggnader, både stationer och personalbostäder,
kompletterades och tillbyggdes. Bangårdarna utökades
och broarnas träöverbyggnader ersattes av nya i stål.
Järnskenorna började redan 1876 att bytas ut mot skenor
av stål med en vikt på 22,5 kg/m. Detta byte var slutfört
1890..
En ombyggd banvaktstuga någonstans längs linjen
Malmö - Ystad. Foto omkring 1925. Foto:
Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
1897 byggdes ett nytt rymligt stationshus i Malmö och
1894 fick Svedala ett nytt stationshus.
För att få tillstånd att köra med högre
hastighet och högre axeltryck byttes rälsen, 1905,
ut mot stålräls vägande 32 kg/m. Signalanläggningarna
kompletterades. Nyanläggningar gjordes genom anordnade av
mekaniska signal- och växelförreglingsanläggningar,
moderna driftsäkra semaforer och försignaler samt mekaniska
fällbommar vid en mängd gator och vägar som korsade
banan.
I och med detta kunde hastigheten ökas till
70 km/t och axeltrycket kunde höjas från 9 till 13
ton.
I början av 1920-talet började man
att byta rälsen mot tyngre räls vägande 41 kg/m.
När det rälsbytet var genomfört på hela
banan kunde man höja hastigheten till 90 km/t.
1897 byggde MYJ ett nytt stationshus i Malmö. Bilden
visar det nya huset, Malmö Västra omkring år
1925. Foto: Svenska Järnvägsföreningens
minnesskrift 1876-1926.
Förstatligande
MYJ hade, som många andra banor vid den här tiden,
stora problem med ekonomin. Risken för konkurs och nedläggning
var många gånger nära. Andra världskrigets
utbrott gjorde inte saken bättre. Ekonomin frestades ytterligare.
Mot bland annat den här bakgrunden beslutade staten att
man skulle ta över en mängd privatbanor för att
på så vis säkra den fortsatta driften.
MYJ var en av dessa banor. 1 juli 1941 förstatligades banan
och uppgick i Statens Järnvägars organisation.
Under åren som följde kom inte några större
förändringar att ske. Normalt underhåll av bana
och byggnader skedde löpande. Viss modernisering gjordes
på byggnaderna. Även rälsen på banan byttes
mot kraftigare modell.
Säkerhetssystemen moderniserades med bland
annat införande av ljussignaler och elektriskt drivna vägkorsningsanläggningar.
De större stationerna försågs delvis med elektriskt
styrda växlar.
Omläggning
10 juni 1955 lades trafiken ned på sträckan Malmö
Västra - Södervärn. Forna MYJ fick en ny anslutning
mellan Hindby och en provisorisk föreningspunkt vid Lönngatan.
Därmed kom tågen att att utgå från Malmö
Central.
Godstrafiken mellan Hindby och Södervärn fanns kvar
till 1 mars 1972.
I början av 1970-talet anlades ett nytt spår mellan
Fosieby och Oxie. 4 juni 1973 lades trafiken på forna MYJ
om till det nyanlagda spåret och därmed kunde användandet
av spåret Lönngatan - Hindby - Oxie läggas ned
och spåret rivas upp.
Upprustning
1991 försågs banan med så kallad Automatisk
Tågkontroll (ATC). Den togs i drift 3 juni
Under åren 1994 till 1995 gjordes en
omfattande upprustning av banan. Den har idag fullt modern standard.
I upprustningen ingick både elektrifiering
och fjärrstyrning. Eldriften togs i bruk 8 juni 1996 och
fjärrstyrningen togs i bruk 20 juni 1996.
Idag bedrivs både gods- och persontrafik i full omfattning.
I Svenska Järnvägsföreningens
minnesskrift från 1926 beskrivs Malmö - Ystads Järnväg
och dess trafikområde på följande sätt:
Malmö-Ystads järnväg, 63 km., löper genom
bördiga och folkrika trakter. Såsom förbindelseled
mellan Skånemetropolen och Ystad har järnvägen
särskilt sommartid en mycket livlig persontrafik. De vackra
skogarna och de historiskt bekanta slotten längs banan samt
Ystads sandplantering och saltsjöbad utgöra därvid
en stor dragningskraft. En resa på Malmö - Ystads järnväg,
då bokskogarna på försommaren tjusa med fager
grönska, som på vissa ställen bilda lövvalv
över banan, eller då frosten färgat träden
kopparröda med inslag av gult, erbjuder många vackra
och intressanta punkter.
Banan går till stor del genom de stora
godsens ägor, och man kan från tåget skymta
Skabersjö, Börringe kloster, Näsbyholms, Svaneholms,
Marsvinholms och Charlottenlunds slott. Trakten mellan Näsbyholm
och Svedala påminner om Södermanland. Vid Börringe
har man en vacker utsikt över Börringe sjö, som
skäres av banvallen i två delar.
Strax söder om Börringe ligga ruinerna
av Lindholmens gamla slott. Jaktvården på godsen
står mycket högt och flockar av rådjur, fasaner
och harar röra sig i terrängen.
Under en följd av år har reguljär
förbindelse varit anordnad under turistsäsongen mellan
Köpenhamn och Rönne över Malmö - Ystads järnväg.
Routen anlitas i stor utsträckning jämväl av svenskar
för lustresor och semesteruppehåll på Bornholm.
Vid stationer, där jord frånskiljts de stora egendomarna,
har industri och handel uppblomstrat, i synnerhet i köpingarna
Skurup och Svedala.
I Skurup finnas bland annat gjuterier och redskapsfabrik
samt tegelbruk, i Svedala råsockerfabrik, gjuteri och mekanisk
verkstad samt tegelindustri. Tegelbruk finnas även vid Börringe
och Oxie.
Järnvägens föreningsstationer
äro: Södervärn för Malmö -Trälleborgs
järnväg, Svedala för Landskrona - Lund - Trälleborgs
järnväg, Börringe för Börringe- Östratorps
järnväg, Rydsgård för Trälleborg-Rydsgårds
järnväg och Ystad för Ystad - Eslövs järnväg.
"En resa på Malmö - Ystads järnväg,
då bokskogarna på försommaren tjusa med fager
grönska, som på vissa ställen bilda lövvalv
över banan, eller då frosten färgat träden
kopparröda med inslag av gult, erbjuder många vackra
och intressanta punkter".
En bokskog på linjen Malmö - Ystad. Foto: Svenska
Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.
Åter till sidans början
|
Returtåg till MYJ innehållsförteckning |
© Rolf Sten
myj_snabbf..html senast uppdaterad 8 april 2002
|