Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

YBJ, Ystad - Brösarps Järnväg Av Rolf Sten

Snabbfakta YBJ, Ystad - Brösarps Järnväg (Facts about YBJ) (2002-04-08)

Tankar på en järnväg i dessa trakter fanns redan 1874. Vid ett möte i Brösarp 27 februari beslöts att göra undersökning för en järnväg från Everöd via Degerberga, Eljaröd och vidare till Äsperöd. Initiativet rann ut i sanden eftersom man inte lyckades få fram pengar till genomförandet.

Järnvägsaktiebolaget Ystad - Brösarp
1897 beslöt stadsfullmäktige i Ystad att staden skulle ta initiativet till en järnväg från Tomelilla via S:t Olof till Brösarp. Därmed skulle man med en järnvägsförbindelse knyta samman Ystad - Eslövs Järnväg, YEJ, i Tomelilla och Östra Skånes Järnvägar, ÖSJ, i Brösarp. ÖSJ förlängning till Brösarp var beslutad men ännu ej byggd (Öppnad för allmän trafik 3 maj 1900).
   Ledamöterna i Ystads drätselkammare sökte koncession vilken beviljades 9 september 1898.
   Koncessionen var baserad på ett kostnadsförslag som var uppgjort av kaptenen i Väg- och Vattenbyggnadsbyrån, C Schmidt. Kostnaden var beräknad till 1 090 680 kronor vilket inkluderade kostnaden för godsvagnar. Avsikten var att YEJ med sin åkande personal, lok och personvagnar skulle trafikera den blivande järnvägen.
   Vid ett möte i Ystad 27 februari 1899 kunde man konstatera att aktier tecknats till ett belopp på 652 100 kronor. Av dessa hade Ystad stad 300 000 kronor, berörda kommuner 99 000 kronor och YEJ 200 000 kronor.
    Mötet beslöt att bilda Järnvägsaktiebolaget Ystad - Brösarp. Till styrelse valdes bankdirektören J Tengberg, kronofogden C Holmgren, ordförande (se vidstående bild), Konsul A Lindgren, borgmästare B Petersson, apotekare S Smith och grosshandlare J Andrén alla från Ystad, häradshövdingen A Hagander, Kiviks Äsperöd, samt lantbrukarna J Simonsson, Hedeberga, och A Hansson Ravlunda. Bolagsordningen stadsfästes 5 maj 1899.
   Bolaget beslöt att bygga banan i egen regi och som arbetschef kontrakterades kaptenen C Schmidt

Allmän trafik
Banbygget startade i juli 1899 och bedrevs i snabb takt och 18 september kunde banan öppnas för allmän trafik.
   När kostnaderna summerades kunde man konstatera att dessa hade uppgått till 1 705 500 kronor. Den största anledningen till fördyringen jämfört med det ursprungliga kostnadsförslaget var att man hade valt att bygga banan med kraftigare räls.
   För dessa pengar hade man fått en 30 kilometer lång järnväg med spårvidden 1435 mm och belagd med stålräls vägande 30 kg/m. Banans största lutning var 16,67 ‰ och minsta kurvradie 300 meter. Största tillåtna hastighet var 60 km/t och största axeltryck 11 ton.
Den rullande materielen bestod av 45 tvåaxliga godsvagnar.
   Med Ystad - Eslövs Järnväg YEJ hade man tecknat avtal om att de med sin åkande personal, lok och personvagnar skulle trafikera järnvägen.
   Redan från början etablerade man samarbete med det som senare blev Trafikförbundet Ystads Järnvägar.
   Den huvudsakliga trafiken på på YBJ kom att förutom persontrafiken bestå av genomgående godstrafik, även så kallad transittrafik.

Broarna längs YBJ byggdes med hög kvalité redan från början. Landfästena utfördes av granit och överbyggnaderna var av stål. Bilden visar bron över Verke Å strax söder om Brösarp. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

I Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift från 1926 beskrivs Malmö - Ystads Järnväg och dess trafikområde på följande sätt:
Y s t a d - B r ö s a r p s j ä r n v ä g, 30 km., är framdragen till största delen över de magra och stenbundna förgreningarna av Linderödsåsen. Mellan S:t Olof och Ravlundabro har man en vidsträckt utsikt över Stenshuvud och Kivik samt Östersjön. I S:t Olof finnes en kyrka, som räknas till en av de märkligaste i Skåne, med en mängd minnen från katolska tiden kvar. Å Karakås invid Stenshuvud äro anlagda stora fruktodlingar , och de idylliska fisklägena Kivik och Vitemölle äro gouterade sommarbadplatser.
   Industrien, som uppvuxit vid denna järnväg, begränsas till stärkelsefabriker, bränneri er och mejerier samt en bränntorvfabrik.
   Järnvägens föreningsstationer äro: Tomelilla för Ystad-Eslövs och Malmö - Simrishamns järnvägar, S:t Olof för Ystad-Gärsnäs - S: t Olofs järnväg och Brösarp för Östra Skånes järnvägar.

Onslunda station vid Ystad - Brösarps Järnväg. Till höger i bild är i riktning mot S:t Olof och Brösarp. Foto från Sveriges Järnvägsstationer 1926.

Ekonomin var en ständig källa till bekymmer. Det var driftunderskott flera år i rad även om det från år 1912 blev något bättre.
   Bolagsstyrelsen begärde i början av 1910-talet att stadsfullmäktige skulle tillsätta en kommitté som skulle förhandla med YEJ om ett inköp av YBJ. Kommittén föreslog att banan skulle försäljas men det gick inte att få majoritet i Ystads stadsfullmäktige om en försäljning och därmed föll förslaget.

Förstatligande
Ekonomin fortsatte att vålla bekymmer och inte blev det bättre i och med utbrottet av andra Världskriget. Risken för nedläggning av trafiken var stor.
Mot bland annat den här bakgrunden beslutade staten att man skulle ta över en mängd privatbanor för att på så vis säkra den fortsatta driften.
   YBJ var en av dessa och 1 juli 1941 förstatligades järnvägen och uppgick i Statens Järnvägars organisation.

Under SJ-tiden kom inte några större förändringar att ske. YBJ hade blivit stabilt byggd från första början. Normalt underhåll av bana och byggnader skedde löpande. Viss modernisering gjordes på byggnaderna.
    Säkerhetssystemen moderniserades med bland annat införande av ljussignaler och elektriskt drivna vägkorsningsanläggningar.

S:t Olofs station vid Ystad - Brösarps Järnväg. Föreningsstation med Gärsnäs - S:t Olofs Järnväg. Till vänster i bild är i riktning mot Brösarp. Foto från Sveriges Järnvägsstationer 1926.

S:t Olofs station 21 september 1997. Museiföreningen Skånska Järnvägars, SKJ, extratåg är klart för avgång mot Brösarp. Foto: Torbjörn Jansson

Nedläggning
Samma datum som banan förstatligades lades persontrafiken ned på den 16 kilometer långa sträckan Tomelilla - S:t Olof.
   På grund av andra världskriget och därmed sammanhängande brist på bilgummi återupptogs persontrafiken 18 september 1944.
   Under 1947 fanns det åter däck att köpa till landsvägsbussarna och persontrafiken kunde åter läggas ned på denna sträcka. Detta skedde 9 juni 1947.
1 juni 1954 lades godstrafiken ned på samma sträcka.

1 januari 1972 lades persontrafiken ned på den 14 kilometer långa sträckan mellan S:t Olof och Brösarp.
1 april 1974 lades godstrafiken ned på de 7 kilometrarna mellan S:t Olof och Vitaby.
1 juni 1975 lades den sista trafiken ned på forna YBJ genom att godstrafiken upphörde på de 7 kilometrarna mellan Vitaby och Brösarp.

Upprivning
Under åren 1954 - 1956 revs banan upp mellan S:t Olof och en punkt 1 kilometer norr om Tomelilla.

Museitrafik
På den återstående delen av YBJ, sträckan S:t Olof och Brösarp, trafikeras banan sedan 1971 av museiföreningen Skånska Järnvägar, SKJ.
Mer om Ystad - Brösarps järnväg kan du läsa i den jubileumsbok, "En järnväg på Österlen", som Museiföreningen Skånska Järnvägar har gett ut. Den innehåller förutom historik över föreningen även en historik över YBJ. Hur du köper boken framgår av föreningens hemsida. Följ länken ovan!

Brösarp 20 september 1997. Museiföreningen Skånska Järnvägars, SKJ, extra restaurangvagnståg är klart för avgång mot S:t Olof. Dragkraft är ångloket SJ J 1393. Till vänster bakom restaurangvagnen skymtar lokstallet. Foto: Torbjörn Jansson.

Åter till sidans början

Returtåg till YBJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
ybj_snabbf..html senast uppdaterad 2021-04-28