Åter till föregående sida? Klicka i bilden ovan

LyJ, Lysekils Järnväg Av Rolf Sten

Föregående sida

Nästa sida

2/2

Rullande materiel
Inför trafikstarten hade man köpt rullande materiel för 197 900 kronor
   Från Nydqvist & Holm i Trollhättan, NOHAB, köptes två tanklok. Det ena loket hade axelföljden 1C, det vill säga en löpaxel följd av tre drivande axlar. Loket levererades 1912 och fick inventarienumret 1.
    Det andra loket levererades samma år. Det här var ett mindre tanklok med axelföljden B, det vill säga två drivande axlar. Loket fick vid LyJ nummer 2.
   Kort efter trafikstarten insåg man att dragkraften inte räckte till utan beställde ytterligare ett nytt tanklok från NOHAB. Det här loket levererades 1914 och var identiskt med lok nummer 1. Loket fick vid LyJ nummer 3.
   För persontrafiken hade man köpt 3 stycken tvåaxliga personvagnar samt 1 kombinerad post- och resgodsvagn.
    För godstransporterna inköptes 28 stycken tvåaxliga godsvagnar. 1925 hade antalet godsvagnar ökat till 39.
   Persontrafiken på banan ökade stadigt varför man efterhand utökade personvagnsparken. 1925 hade LyJ 3 tvåaxliga, 2 treaxliga personvagnar samt 2 personboggivagnar.
   Även godstrafiken ökade och här visade det sig att man behövde starkare lok. Banans kraftiga lutningar var starkt begränsande på hur många vagnar loken kunde dra.
   1920 köpte man ett begagnat tenderlok från SJ. Loket var före detta Kc5 380 tillverkat av Motala Verkstad 1889. Loket hade axelföljden C-2, det vill säga tre drivande axlar följt av en tvċaxlig tender. Vid LyJ numrerades loket som nummer 4. Det togs i bruk 1924 och skrotades 1937.
   För att rationalisera persontrafiken inköptes 1932 en dieselelektrisk motorvagn.


Rullande materiel vid LyJ. Loket är nummer 1 eller 3. Därefter följer de 2 treaxliga personvagnarna, 1 tvċaxlig personvagn, 1 personboggivagn samt en tvċaxlig resgodsvagn. Foto omkring 1924: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

   För service och underhåll av den rullande materielen uppfördes i Lysekil 1913 ett så kallat rundstall på bangårdens östra ände. Stallet innehöll två platser och framför fanns en vändskiva på 12 meter. 1917 gjordes en tillbyggnad på stallets ena långsida. Denna innehöll ett spår samt verkstad för lok och vagnar. 1921 förlängdes den ena stallplatsen med anledning av att man köpte ett begagnat tenderlok. Detta var betydligt längre än de lok man hade sen tidigare.
   I samband med att LyJ 1932 köpte en motorvagn uppfördes ett särskilt stall för denna.
   Efter förstatligandet 1939 minskade verksamheten och efter elektrifieringen 1950 fanns det inget behov av stallet varför det revs 1950. Motorvagnsstallet fanns däremot kvar till 1989.

LyJ lok nummer 1 med persontåg klart för avgång från Munkedal. Året är omkring 1920. Foto: Oscar Färdig. Samling Kurt Färdig. Bilden har välvilligt ställts till förfogande av "Hebbés Bildsida". Fler järnvägsbilder från den regionen finner Du här!

Järnvägen förstatligas
Med åren blev det allt svårare för en liten enskild järnväg att klara sig i den alltmer hårdnande konkurrensen från landsvägstrafiken.
   I slutet av 1930-talet erbjöd man staten att överta järnvägen.
Så skedde också. Den 1 juli 1939 övertogs LyJ av staten och införlivades i SJ:s organisation.

    Efter förstatligandet numrerades lok nummer 1 om till SJ L9 nummer 1586. Loket littera ändrades 1947 till S11
   Samma sak hände med lok nummer fast det vid SJ fick nummer 1586.
Lok numer 2 verkar ha avyttrats.
   Motorvagnen numrerades om till SJ men det är okänt vilket nummer den fick. Kanske någon av läsarna vet detta?

Vad hände sedan?
Inför elektrifieringen byttes rälsen ut till tyngre vägande 34 kilo per meter. Av samma anledning rustades signalsystemet upp.
10 juni 1950 togs den elektriska driften i bruk.
    Under perioden december 1977 till december 1978 var hastigheten sänkt till 40 km/t på grund av dåligt spår. Spåret har sedan dess rustats upp.

    9 september 1983 upphörde officiellt persontrafiken. I praktiken hade den upphört redan 28 september 1981.
   1 juli 1988 fick banan status som länsjärnväg för godstrafik.

I början av 2018 beslöt Trafikverket att underhållet av banan ska upphöra i december 2018. Banan är sedan dess formellt stängd för all trafik.

LyJ järnvägslinje vid Uteby pass. Foto omkring 1924: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

I Svenska järnvägsföreningen minnesskrift från 1926 beskrevs järnvägens sträckning så här:
Lysekils järnväg (Smedberg - Lysekil), 39 km.
Den bohuslänska kusten är som bekant sönderskuren av långa och djupa fjordar. Mellan två. av dessa, Gullmars - och Åbyfjordarna, ligger Stångenäset, som genomlöpes av Lysekils järnväg.
   Lysekilsbanans tåg utgå från Munkedals station å statsbanan Göteborg - Strömstad. Statsbanans spår följes till Smedberg. Från Munkedal har man utsikt över Kvistrumsdalen med dennas leende inlandsnatur, som landskapet bibehåller, tills man närmar sig Hallindens station, där det bohuslänska landskapets säregna karaktär börjar framträda.
Härifrån framgår nämligen järnvägen än i bördiga dalgångar mellan höjder med mjuka linjer, medan här och där blånande havsvikar framskymta, än genom bergspass, omgivna av kala klippor med djärvt formade, skarpa konturer. Trakten är rik på fornlämningar, såsom hällristningar, gånggrifter, bronsåldersrösen och ättehögar. Närmare Lysekil går järnvägen utefter branta bergväggar längs Gullmarsfjordens strand på omkring 20 m. höjd ö. h. Härifrån har man en storslagen utsikt över Lysekil, havet, öarna och skären. I en blick har man hela den karga, hårda men underbart sköna västkustnaturen framför sig.

Hallindens station fotograferad omkring 1924. Till vänster i bild är i riktning mot Lysekil. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Vissa tider på året fiskas i havet utanför Lysekil och i angränsande fjordar i stor myckenhet den mindre sillsort, "skarpsill", som beredes för ansjovis. Detta gav redan tidigt anledning till anläggande t av ansjovisfabriker i Lysekil. De uppgå nu till bortåt ett tjugutal, av vilka Sveriges förenade konservfabriker, samt Boviks, Luckeys och Richters torde vara de största. Transporten av deras produkter sker till stor del med järnvägen. I Lysekil finns en mek. verkstad, Skandiaverken, som tillverkar motorer och sysselsätter omkring 400 man. Dessutom finnes skeppsvarv och en fabrik för tillverkning av fiskredskap m. m.
I skärgården på båda sidor om Lysekil ligga flera stora fisklägen, såsom Smögen, Gravarna, Grundsund och Gullholmen. För dessa har Lysekil sedan långa tider tillbaka varit köpstad, varjämte fiskarna här funnit avsättning för sina fångster. Då fisket var rikligt, måste dock en stor del av fisken säljas för underpris till guanofabriker. Det är otvivelaktigt, att strävandena att avhjälpa denna olägenhet ävensom att skapa snabbare transportmöjligheter inåt landet för den ömtåliga varan varit en av de förnämsta anledningarna till Lysekils järnvägs tillkomst.
Järnvägens huvudsakligaste transportföremål utgöras av gatsten och fisk. Graniten i dessa trakter är på sina ställen synnerligen rätkluven och lätt att bearbeta, vilket givit upphov till en gatstensindustri, som före världskriget befann sig i ett livligt uppsving. Tillverkningen avstannade under krigsåren och har på grund av valuta förhållandena ännu icke helt kunnat repa sig. De större stenhuggerierna, där driften sker med maskinella anordningar, äro belägna vid fjordarnas stränder, såsom vid Rixö i närheten av Lökebackens station och på Malmön. Stenen lastas här direkt i fartygen. Utefter järnvägen finnes litet varstädes stenhuggerier, där tillverkningen sker huvudsakligast för hand. Stenen transporteras därifrån med järnvägen till Lysekil, därifrån den utskeppas".

Gläborgs hållplats omkring 1924. Åt höger i bild är i riktning mot Lysekil. Foto: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Bilden visar ett persontåg som passerar på stödmuren vid Katteklova. Foto omkring 1924: Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926.

Åter till sidans början

Föregående sida

Nästa sida

Returtåg till LyJ innehållsförteckning

© Rolf Sten
lyj_snabbf_2..html senast uppdaterad 2020-03-30